JUL

Vi har snart spenderat en vecka i Sverige och Luleå. 

Noah har de senaste dagarna börjat acceptera vinterkläder. Första dagarna skulle han inte ha mössa, vantar, tjocka byxor, skor, inga andra kläder än shorts, t-shirt och crocs. Varje dag var ett krig och varje gång vi skulle utanför dörren fick vi förklara att man fryser utan kläder. Varje gång ville han göra ett försök att gå ut i crocs och utan vantar. Varje gång slutade det med att han kom in och klädde på sig. Nu har han accepterat. Äntligen!

Liam älskar som vanligt att vara hos mommo och moffa. Vill inte lämna gården om det inte handlar om att köpa godis eller se på hockey. 

Julafton firades traditionsenligt med skattjakt på morgonen, lek ute och väntan på tomten. Liam hade inte ro att äta någon mat, han var så förväntansfull. Det enda han åt i matväg var en kronärtskocka med salt och smör, en rätt han önskat till julbordet. 

Julklappsutdelningen var även den traditionsenligt helt emot våra regler inom familjen, en julklapp för max 100 kr per person. Jag skulle gissa på att ingen julklapp kostade mindre än 100 kr och det var betydligt fler än en per person. Våra väskor kommer fyllas till sista mm med Ben10 spel, motorsågar, plast svärd och dunkuddar.

Vi har haft en fantastisk jul och i morgon åker vi vidare till Stockholm.

God fortsättning!

GOD JUL

Nu lyfter vi mot Sverige. Det ska bli mysigt att få träffa familj och vänner över jul och nyår. Killarna längtar efter snön, eller Liam längtar efter snön och Noah säger att han längtar efter snön men samtidigt vill han inte frysa.
Jag räknar med att kunna blogga även från Sverige.
God jul och gott nytt år på er alla!!!

PEPPARKAKSHUS

Vi gör allt vi kan för att få lite julstämning, igår sjöng vi med i texterna till kända julsånger där vi satt i poolbaren på Lakes club och idag har vi varit på arrangerad pepparkakshus tillverkning.

Noah ville äta upp all dekoration

Liam ville aldrig sluta pynta.

Amanda och Liam fick träffa tomten

KALAS

I torsdags var Noah bjuden på 3 års kalas hos en tjej i klassen, en kalas hemma i deras trädgård.
Jag gillar när det är trädgårdskalas, dessa är oftast lite lugnare än kalas arrangerade på lekland eller liknande där filippinska tjejer ska aktivera barnen i lekar genom att skrika i mikrofonen och köra musik på högsta volym.
Här är hela kalas kulturen väldigt annorlunda jämfört med Sverige. Oftast är kalasen arrangerade på lekland, isrinkar eller platser där man som förälder kommer och betalar en summa per barn och slipper ansvaret. Jätte skönt men dessa kalas är väldigt kostsamma och ska man bjuda hela klassen plus alla syskon som man får på köpet rasslar slutnotan snabbt iväg. För att inte tala om alla föräldrar man förväntas bjuda på kaffe med mackor och fika köpta på ställets cafe.
Nu är inte trädgårds kalasen helt gratis heller för inte ett enda kalas jag varit på har arrangerats av föräldrarna, alltid finns inhyrd personal, hoppborgar och likannde.
Nu räknar jag inte med de svenska kalas vi varit på här i Dubai för de är så klart vad vi är vana vid.

Kalaset vi var på i torsdags var inget vad vi är vana vid, varken i Sverige eller Dubai. Huset var gigantiskt och fantastiskt fint, stor poolanläggning och gräsmatta ner till sjön med utsikt över golfbanan. Personal överallt och Mimmi, Musse och Barney som stod för underhållningen. Stationer för sockervadd, popcorn, dekoration av kakor och liknande och så klart en gigantisk hopp borg.
En buffé för barnen och en för de vuxna. Silverbestick och pressade linne servetter.

Ett fantastiskt kalas. Barnen ville aldrig gå hem. Noah hade kunnat stanna hela natten.

JULKUL

Idag har jag varit och tittat när Noahs dagis sjungit julsånger. Två avdelningar med små renar skulle framföra några julsånger för föräldrarna. Noah som i vanliga fall gillar att stå i centrum, kan gå ganska långt för att få allas uppmärksamhet, idag satt han helt stum. Jag tror inte att Noah sjöng en enda ton utan satt hela showen och kollade på oss vuxna. Han var inte ledsen, inte glad, han gjorde inte en min. Åtminstone inte innan tomten kom med ett litet paket som i vanlig ordning i detta land innehåll godis till barnen.

Trots att Noah inte gjorde så mycket väsen av sig under showen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är så galet gulligt när det sitter 40 små renar och sjunger, gråter, skrattar och vinkar.

Innan showen visste jag inte riktigt vilket tema showen skulle ha och det tydliga jultemat förvånade mig en aning, man firar inte jul i detta land. I och för sig firar säkert de flesta av barnen på dagiset jul, men andra högtider som halloween får man inte fira på skolor och dagis. Jag är glad att den regeln inte gäller jul.

Jag lägger upp en liten film från showen. Skakig, suddig och med föräldrar som filmar och fotar.
I Sverige har jag förstått att man inte ens får fota på dagis, dödsstraff vid att lägga ut något i en blogg men denna film är i så dålig kvalitet att man ändå inte ser vilka barnen är. Då måste det vara ok.

MYS

Igår var en sådan dag när vi behövde lite extra mys i vår vardag, jag och min man. En sådan dag när vi njöt lite extra av att barnen lagt sig och det var helt tyst. Vi gillar att göra så, njuta av en flaska gott vin mitt i veckan om tillfället är bra. Sedan kan vi gärna dricka vatten till maten på helgen.

En jätte mysig kväll efter en eftermiddag med väldigt trötta barn. Ett perfekt avslut!

DATORER

Mercy, vår nanny, brukar skratta och säga att Noah 2,5 år gammal är bättre än henne på teknik, då i huvudsak mobiler och dvd-spelare. Idag har jag pratat med min mamma över skype och misstänker att denna jämförelse inte bara gäller Mercy och Noah, jag tror att det finns en hel generation, mer eller mindre, som är dåliga på teknik och en ny generation som kommer kunna programmera robotar om några år. Noah är helt orädd och provar sig fram, han bryr sig inte om han råkar radera en kontaktlista eller byta språk till japanska, han vill bara testa.

Snart ska vi till Sverige och då får vi träffa Tessan igen och alla vi längtat efter hela hösten. Jippiiiii!!!

AL BARSHA PARK

Innan Tessan åkte spenderade vi en eftermiddag i parken.

MINI ARAB

STOR STAD

På en promenad i vår radhusidyll igår blev jag påmind om vilken stor stad vi bor i. Skyskrapor och sjufiliga motorvägar ligger mindre än fem minuter bort.

PARAD

Det relativt unga, fantastiska land vi nu bor i fyller 40 år. Hela Dubai har dekorerats i flaggans färger och det har inte gått att ta miste på denna födelsedag. Bilar har dekorerats med flaggor eller helt varit täckta med ansiktena på styrande sheikar. Neon skyltar överallt som gratulerar landet på 40-års dagen. Nagelsalongerna erbjuder manikyr med bilder och färger från UAE.
Barnen i Liams skola fick chansen att vara med i en parad för att fira landet. Barnen skulle klä sig i dräkter från egna landet. Vi har inte några Sverigedräkter så fotbollströjor med Ibrahimovoc på ryggen fick duga.
Vi var i sällskap med kameler, dansgrupper, kostymutklädda figurer, bilar, en av bilarna var helt täckt med dirham mynt. Lite som pride festivalen fast lite mer påklätt.

Barn i väntan på att få gå i paraden

Kameler i väntan på att få gå i paraden

Myntdekorerad bil i väntan på att få köra i paraden

BRUNCH

Igår var Liam och Jocke på hockey turnering i Qatar och Noah på barnkalas. Jag, Tessan och Linda passade på och gick på brunch, utan man och barn. Det är lyxigt att kunna äta i lugn och ro, utan avbrott för att följa någon och bajsa för att minuten efter följa och kissa, eller torka upp mat från golvet. Bara äta, ta ett glas bubbel och njuta.
Brunchen, i Pullman hotell, ligger vägg i vägg med mall of emirates. På vägen ut passerar man alla butikerna. I mitt fall var det farligt med lite bubbel i kroppen. Jag köpte ett par skor trots köpstopp. Något jag aldrig skulle våga mig på i vanliga fall...