VÅRT öken ÄVENTYR
28 juni 2013
ERNST ÄR TOPP
Pojkarna tittade på "sommar med Ernst" i dag. Det var första gången Liam ser denna svenska sommarproduktion. Ernst föll lite oväntat Liam i smaken och fick omdömet "fett bra" av vår kille.
TRÖTT MAMMA
Senaste tiden har Jocke rest. Massor. Det brukar funka bra men inte när det blir mycket och länge. Min ork tar slut och jag blir trött och irriterad på barnen. Då kan det vara läge att bryta vardagen och göra något kul tillsammans istället. Idag var en sån dag. Noah fick välja och då valde han att vara hemma från dagis för att spela spel med mamma och äta glass. Sedan hämtade vi upp Liam och åkte in till stan för att se bio och äta på restaurang. Dagen toppades med godis och tunnelbana.
Killarna var så lyckliga och jag var så lycklig för att få mysa en hel dag. Vilka fantastiskt goa killar vi har. Tänk vad ofta jag glömmer det när tvätt och städ tar över. Jag behöver bli påmind, stanna upp. Speciellt när jag har som minst tid, det är då jag glömmer.
19 juni 2013
INTE FÖR MIG
Vi har en kille som har börjat våga vägra barnmat.Köttbullar går bra, korv går bra, mackor går bra, ris och pasta går bra men barnmat är för bebisar. Tack men nej tack.
FAVORIT
Jag har börjat köpa hem blommor på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Älskar att ha fina blommor hemma. Jag har en ny favorit bland blommorna man kan köpa på ICA. Skulle bara behöva en ny vas med lite rundare former. Dagg från Svenskt tenn skulle matcha dessa vackra blommor perfekt. Min kära man tycker inte att just den vasen matchar, inte några blommor i vårt hem. Inte vår plånbok heller. En vacker dag.
12 juni 2013
SKOLAVSLUTNING
Igår var den stora dagen som Liam väntat på. Skolavslutning.
Under sina år i Dubai har han aldrig fått vara med, vi har alltid flytt värmen några dagar för tidigt, hem till Sverige för att få fira midsommar.
Detta år har han övat den blomstertid nu kommer och planerat vilka kläder han ska ha på sig.
Jag misstänker att han var nöjd med dagen. Solen sken och alla föräldrar klappade händer med tårar i ögonen. Avslutningen toppades med en tårtbuffe i klassrummet. Liam hade inte ätit någon frukost på morgonen men fyllde glatt tallriken med mängder av tårtor och bullar.
Visst kan man leva på tårta en dag, en avslutningsdag. Pizzan till lunch i parken låg orörd kvar i kartongen, men vad gör det. Nu är det sommarlov.
10 juni 2013
GRÖNAN
I helgen hade vi en fantastisk dag på Grönan. Liam har tjatat och tjatat om att få gå på Grönan och äntligen blev det ett bra tillfälle. Familjen Borg gjorde oss sällskap. Världens mysigaste dag blev det och barnen åkte karuseller och spelade på godis-hjul i åtta timmar. Vi stängde stället.
Noah och Alice hittade varandra och sprang hand i hand mellan karusellerna |
Edwin testade glass för första gången |
Liam och Simon testade sina gränser och åkte lite läskigare karuseller än de normalt gör |
FLY
Just nu har jag en riktig Sverige dipp. Jag kan inte för mitt liv förstå vad vi gör här. Ja, jag vill jobba men är det verkligen motiverat att bo här, finns det ingen annanstans jag kan jobba?
Jag tror inte att det är meningen att man ska ha tre barn, åtminstone inte små barn, och bo i Sverige. Det är i och för sig i huvudsak jag som hatar livet här just nu men det skapar en obalans i hela familjen. Jag tror i och för sig att även Jocke undrar vad som hände, vad det så här det skulle vara.
Det som jag har svårast att acceptera är att det alltid finns mer att göra. Att-göra-listan minskar men försvinner aldrig. Vi kan aldrig sätta oss i soffan och känna att det finns inget annat att göra, vi kan sitta här med gott samvete. Det finns alltid lite tvätt, lite plock, lite städ, lite fix att göra. Alltid.
Även på dagarna då jag förväntas promenera Lidingö runt och dricka latte. Jag kunde det med Liam men med vår lille trea är det helt omöjligt. Är ingen sjuk så är det alltid något som måste fixas hemma eller samtal som måste ringas. Jag har ett träningskort på SATS som jag inte ens har hämtat ut. Det ligger och väntar på mig i receptionen.
Min identitet är mamma. Punkt.
Kommer det ett erbjudande om att flytta till Kazakstan skulle jag försöka övertala min man att flytta.
Jag tror inte att det är meningen att man ska ha tre barn, åtminstone inte små barn, och bo i Sverige. Det är i och för sig i huvudsak jag som hatar livet här just nu men det skapar en obalans i hela familjen. Jag tror i och för sig att även Jocke undrar vad som hände, vad det så här det skulle vara.
Det som jag har svårast att acceptera är att det alltid finns mer att göra. Att-göra-listan minskar men försvinner aldrig. Vi kan aldrig sätta oss i soffan och känna att det finns inget annat att göra, vi kan sitta här med gott samvete. Det finns alltid lite tvätt, lite plock, lite städ, lite fix att göra. Alltid.
Även på dagarna då jag förväntas promenera Lidingö runt och dricka latte. Jag kunde det med Liam men med vår lille trea är det helt omöjligt. Är ingen sjuk så är det alltid något som måste fixas hemma eller samtal som måste ringas. Jag har ett träningskort på SATS som jag inte ens har hämtat ut. Det ligger och väntar på mig i receptionen.
Min identitet är mamma. Punkt.
Kommer det ett erbjudande om att flytta till Kazakstan skulle jag försöka övertala min man att flytta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)