FLY

Just nu har jag en riktig Sverige dipp. Jag kan inte för mitt liv förstå vad vi gör här. Ja, jag vill jobba men är det verkligen motiverat att bo här, finns det ingen annanstans jag kan jobba?
Jag tror inte att det är meningen att man ska ha tre barn, åtminstone inte små barn, och bo i Sverige. Det är i och för sig i huvudsak jag som hatar livet här just nu men det skapar en obalans i hela familjen. Jag tror i och för sig att även Jocke undrar vad som hände, vad det så här det skulle vara.

Det som jag har svårast att acceptera är att det alltid finns mer att göra. Att-göra-listan minskar men försvinner aldrig. Vi kan aldrig sätta oss i soffan och känna att det finns inget annat att göra, vi kan sitta här med gott samvete. Det finns alltid lite tvätt, lite plock, lite städ, lite fix att göra. Alltid.
Även på dagarna då jag förväntas promenera Lidingö runt och dricka latte. Jag kunde det med Liam men med vår lille trea är det helt omöjligt. Är ingen sjuk så är det alltid något som måste fixas hemma eller samtal som måste ringas. Jag har ett träningskort på SATS som jag inte ens har hämtat ut. Det ligger och väntar på mig i receptionen.
Min identitet är mamma. Punkt.

Kommer det ett erbjudande om att flytta till Kazakstan skulle jag försöka övertala min man att flytta.