30 maj 2012

LÄNGTAN

Nu går vi i väntans tider. Vi räknar dagar till det är dags att åka till Sverige. Liam och Noah har redan packat sina väskor. Snart är det dags och vad det ska bli roligt att träffa alla igen.
Till denna sommar har vi några löften, vi ska inte stressa ihjäl oss, det vi inte hinner och orkar får vi helt enkelt skippa. Sedan ska vi leva på helfabrikat som blodpudding, fiskbullar och varmkorv. Kanske en och annan lakrits. Helt ärligt kommer mamma i familjen leva på i huvudsak lakrits.



STORKILLEFIKA

Idag valde jag att ta med Liam på en god fika efter skolan. Han behöver få lite uppmuntran nu när mamma är trött, sur och grinig. En mysig stund och en stor kaka på Starbucks fick det bli när Liam berättade hur han tror att det kommer bli som store-storebror. Jag vet att Liam kommer bli en fantastisk storebror som kommer lära den lille allt bus han kan.

22 maj 2012

MIDDAG PÅ STANDEN

Finaste familjen Martin bjöd oss på middag på deras strand ute på Palm Jumeirah. Barnen letade krabbor och vi såg solen gå ner. Vissa med ett glas vin i handen. Tyvärr inte jag.



När solen gick ner såg man en tydlig trend på utebelysningen. Blått. Snyggt?? Nix.

19 maj 2012

WORKSHOP

Idag lämnade jag alla hemma och åkte iväg på ett event jag vunnit plats till, en inredningsworkshop. En förmiddag med färglära och matchningar, fika och lunch. Bäst av allt var ändå goodiebagen som vi fick på slutet, full av parfym, tidningar, målarfärger, ljuslykta, tavla osv. I like!

17 maj 2012

INGEN RAST INGEN RO

Som vanligt har Tessan fyllt väskan med presenter. Killarna öppnar paket och lämnar inte mostis en sekund. Mostis får spela fotboll, spela spel, se show osv osv. Om mostis trodde att hon skulle få sola, bada och vila upp sig inser hon nog snart att vila kommer hon behöva är hon landar i Stockholm igen.

Killarna har väldigt kul med vatten-glid-mattan de fick i present.


TESSAN PÅ BESÖK

Vi inleder med en hotell frukost

13 maj 2012

GENVÄGAR

Igår var både kylen tom och energin helt slut hos båda föräldrarna i denna familj. Det enda jag kunde komma på till middag var snabb nudlar och det duger inte som middag enligt min man, inte ens en dag helt utan energi och ideér. Riktig mat ska det vara.
I Sverige hade vi kunnat använda fiskbullar, blodpudding eller annat helfabrikat till nöd middag men här finns inte dessa alternativ och då ska det vara lagat. Nåja, potatisbullar från frysdisken går att servera enligt min man men då ska det serveras med bacon och en riktig sallad. Nu saknades både bacon och sallad så det fick bli en middag på Wagamama.
Riktigt mysigt att sitta ute och äta på en enkel restaurang där pojkarna kan springa lite på gräset intill, mysigt om inte killarna också hade varit helt tömda på energi. När killarna är helt tömda på energi vill de inte sitta stilla, risken är att de somnar. Istället sprang de runt och hade svårt att lyssna. Fyra familjemedlemmar som alla var trötta, sura och griniga. Nej, mysigt blev det inte men vi fick i oss mat som dög till middag.

Barnen aktiverar sig i väntan på maten


Ritar

När maten kommer försöker Noah äta med pinnar. Inte ett sätt att rekommendera om han vill bli mätt.

Liam är nöjd trots allt

9 maj 2012

IDAS SOMMARVISA

Idag har det varit avslutning på svenska skolan. Totalt var det 97 barn som uppträdde för stolta föräldrar. Traditionella sånger som Idas sommarvisa, den blomstertid, blåsippan och nationalsången. Det går inte att komma ifrån att ögonen tåras när barnen tar i från tårna till dessa sånger. Jag är så glad att svenska skolan finns och att våra barn får skapa samma traditioner som andra svenska barn.
En skillnaderna är att nu börjar blommorna bli vackra och höet lukta gott i Sverige. I Dubai är det tvärt om, alla stackars blommor och växter har några kämpiga månader framför sig för att överleva den stekheta sommaren.

Jag känner förresten lite ångest inför hösten. Jag är helt dum i huvudet nu som gravid och då har jag inte ens börjat amma. Igår skulle vi ut och äta med några vänner och jag hade inte bokat taxi, var inställd på att köra bil, en bil som varit på service precis hela dagen. Det resulterade i att vi kom en halvtimme sent.
Jag gör sånt hela tiden.
Inte heller kan jag hantera situationer på ett sansat och konstruktivt sätt. Idag var jag ute i sista sekund som vanligt. Skulle hämta pengar för att lösa ut böcker, handla mat och tanka. När jag slagit in min pinkod slutar ATM maskinen att fungera och mitt kort är borta. Att för mig i den situationen ringa banken och spärra ett kort och beställa nytt kort borde inte vara en jätte stor sak. Ändå lyckas jag tappa fattningen och skriker nästan till den något korkade bankanställda att jag inte har något kortnummer, det är tredje gången du frågar, kortet sitter fast i automaten, det är därför jag måste ha ett nytt. Inte heller blev det bättre när han skulle ställa kontrollfrågorna och jag fick upprepa min mammas namn minst femton gånger. Trots att jag bokstaverade så tydligt jag bara kunde gick det inte att komma överens om en enda bokstav. Långt senare och med en stressnivå långt över vad som är hälsosamt hade jag in alla fall beställt ett kort, spärrat det gamla och lagt in en order om att mitt kort satt fast i en maskin, på en bensinmack där jag borde ha både tankat och hämtat ut pengar till böcker jag beställt.
Hur kommer jag hantera situationer när jag både ammar och är vaken hela nätterna med en bebis. Vågar inte ens tänka tanken.

Stor Zlatan har fotbollsskola för lill Zlatan. Lektionerna går på engelska.

8 maj 2012

ALLA ÄR VI OLIKA

När vi flyttade till Dubai trodde jag att jag skulle få större förståelse för andra kulturer, förstå varför människor agerar så olika, få större tolerans än tidigare. Jag har absolut fått större förståelse men även mindre.
Jag vet att i vissa länder är utbildning inte så högt prioriterat, räknar därför inte längre med att alla kan räkna huvudräkning. I vissa länder är man inte van att ta ansvar och vill därför inte ta ansvar. I vissa kulturer är man van att bli uppassad och dessa människor kräver väldigt mycket av sin omgivning. Jag vet att jag generaliserar och det står jag för men jag skulle t.ex. inte anställa alla nationaliteter och ta för givet att de fungerar som arbetstagare i Sverige. Vi är vana att ta ansvar och lyfta blicken ovanför vårt eget ansvarsområde. Det är inte alla.

Det jag har svårast att förstå är människosynen i vissa kulturer. Hur man kan utnyttja människor av rent egoistiska skäl. Det kan handla om allt från anställda till det motsatta könet. I ett modernt samhälle som detta är, där kan det inte handla om att man inte är tillräckligt upplyst. Jag tror att man inte vill  ändra sitt beteende för då skulle man förlora vissa fördelar.
Man får höra om hur anställda blir behandlade i vissa familjer, hur de anställda är helt maktlösa och familjerna utnyttjar det maximalt. Löner som är tänkta att försörja de anställdas familjen men inte ens räcker till det mest nödvändiga. Lägg också på arbetstider som mer handlar om slaveri än något annat. Frågar du en maid kan hon antagligen snabbt räkna upp en handfull nationaliteter som de inte vill jobba hos. I dessa familjer har maiderna inget värde förutom arbetskraft.
Det som också gör mig oroad att nästa generation kommer agera på samma sätt. Föräldrar lär sina barn att ta efter deras beteenden.
Vi var på dinosaurie utställning och fyra små pojkar stod och kastade ganska stora stenar på dinosaurierna. Med dem var maiden men hon har inte rätt att säga till barnen, hon ska inte uppfostra, bara passa. Någon meter från barnen stod de två mammorna. Ingen sa något. Jocke sa till barnen att man inte ska kasta sten, dinosaurierna kan gå sönder. Ingen brydde sig.
Jag gick förbi tio minuter senare och såg samma sak, utan att veta att Jocke redan sagt till. Även jag sa till barnen men de bara tittade på mig och fortsatte. Dessa barn kommer aldrig lära sig att respektera andras saker och de kommer inte heller att lära sig respektera vuxna. Deras föräldrar har lärt dem att deras nanny inte har något att säga till om, hon ska bara se till att de får mat i magen och har strykta kläder. Barnen bestämmer över vuxna så länge det inte är de egna föräldrarna. Andra vuxna är där för att passa upp barnen och göra som de säger och tycker.
Detta har jag svårt att förstå och acceptera.

Vårt sätt att tänka och agera är inte alltid rätt, bara annorlunda. En indier som kommer till Sverige skulle antagligen bli helt galen av att vi är så styrda av tider, exakta klockslag, vår slappa inställning till utbildning och föräldrarnas inflytande i allt som rör skolan.
En utlänning som kommer till Sverige har antagligen lika svårt att förstå sig på Sverige som vi har när vi kommer till Dubai.

1 maj 2012

COOKING WITH ROSE

I Liams skola finns det barn med alla nationaliteter. Ibland är vi hemma hos Liams kompisar från skolan och får en liten inblick i hur andra lever. En av Liams kompisar har en mamma från Indonesien och varje gång vi är där bjuder hon på asiatiska tilltugg till mellanmål. Helt fantastiskt gott, speciellt om man jämför med mackorna och fruktsalladen som jag brukar slänga fram på bordet.
Denna gång hade Rose, som mamman heter, lovat att visa hur man lagar vissa traditionella rätter, kyckling i röd curry och wokade nudlar. I min värld är kyckling i röd curry en ganska enkel rätt med färdig röd curry på burk och cocosmjölk. Enligt Rose smakar röd curry på burk dåligt, hon räckte ut tungan och rynkade på pannan när hon sa det, inte ens i närheten av originalet så om man ska göra en röd curry ska man göra det från grunden. 
Köket fylldes av dofter från korianderrot, palmsocker, galangal, lime blad och annat som ingår i thailändsk matlagning men som åtminstone jag brukar gena förbi. Fantastiskt gott och intressant att få se hela processen från grunden. Det måste jag absolut testa göra hemma någon gång.

Några av ingredienserna till en röd curry



Rose, Marmee och Branca 
Kyckling i röd curry

Stekta nudlar

NY SKOLA

Nu har vi bestämt oss för att stanna ett år till. En till bebis i familjen gör att vi ändrar våra ursprungliga planer och stannar ett år till.
Nu har vi även fått besked att Liam kommer in på en ny skola, DIA, som ligger mycket närmare där vi bor. Vi kommer kunna gå eller cykla till skolan på ca en kvart. Kanske inte september, maj och juni som redan på morgonen kan bjuda på temperaturer mellan 30-35 grader, men annars kan vi gå och det är inte så vanligt i Dubai. Det normala i detta land är att man kör barnen till skolan och har en resa på allt mellan 10-40 minuter enkel väg. Det glamorösa lyxhustru livet är inte så glamoröst längre när man räknar ut att som lyxhustru spenderar man i regel en normal halvtid per vecka i bilen. Nu kommer jag kunna byta ut bilen mot promenadskor och barnvagn. Det kallar jag lyx.