Idag gjorde jag äntligen slag i saken och tog båda killarna till frisören. Jag hade i och för sig inte så mycket till val kan jag känna. Liam var för någon vecka sedan less på sin långa lugg och tog saken i egna händer, fixade en lugg som definitivt inte kommer vara i vägen på länge, väldigt länge. Nackdelen med luggen är väl att vi skulle behöva raka resten av håret för att matcha luggen.
Jag tog därför killarna till min frisör så att svenska Vesna fick försöka rädda några längder och lockar.
På väg hem från frisören tänkte jag på hur bortskämda vi är. Ett vanligt frisörbesök men så olikt andra frisörbesök.
När vi kommer till hotellet där salongen ligger lämnar vi bilen för validparking och stressar in. Hos frisören blir vi mött av flera tjejer som passar upp killarna i väntan på att Vesna ska bli färdig. Killarna blir serverade kakor och godis. Under tiden som Vesna klipper killarna kommer det in en filippinsk tjej var tionde minut och frågar om vi vill ha något och samtidigt passar på och förklarar för killarna hur söta de är.
När killarna är klippta placerar vi oss i lobbyn där vi äter macarons på små silverfat, något jag lovat i ett svagt ögonblick på väg till salongen.
Detta är nu vardag för killarna. De vet inget annat. Om ett år är detta ett minne blott. Kommer de någonsin förstå hur speciell denna vardag är, så olik den vardag vi skulle ha i något annat land?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar