KÄRLEK

Vissa dagar undrar jag vad vi gett oss in i. Hur tänkte vi när vi skaffade ytterligare en liten galning. Andra dagar känns det så bra, så klart ska vi ha en stor familj.
Igår kom Liam hem och berättade att de bytt buddies på skolan, de har ett system där man alltid har en buddie och dessa två hjälps åt, det ska förhindra utanförskap och mobbning. Igår skulle de lära känna sin nya buddie, de fick fråga varandra frågor som de sedan skulle presentera för klassen. Liams buddie Hilda hade sagt att hon älskade fotboll. När jag frågade Liam vad han hade sagt att han älskade och vad han tyckte mindre om hade han svarat att han inte gillade läxor så mycket men han älskade sin mamma. Vår stora kille presenterar inför hela klassen att det han älskar mest är sin mamma. Jag dör så gullig den ungen är.

FARFAR

Nu har en vecka med besök från farfar både kommit och gått. Farfar har fått snöra på sig sportskorna för fotboll och hockey samt badbyxorna för att bada med killarna. Vi har även gjort ett tappert försök till mysigt restaurang besök. Inte bästa förutsättningarna, en vardag efter skola och dagis i normal läggningstid. Trots allt funkade det hyfsat och vi fick en jätte mysig kväll på en strand med utsikt över Burj al Arab.
Sista kvällen firade vi farfars vistelse med att koka hummer och grilla räkor.

Alla gäster kan räkna med att bli utmanade i någon sport, ibland fotboll, ibland hockey men ingen går säker

PROMENAD

Nu är vädret toppen. Jag och Edwin kan ta en promenad mitt på dagen, älskar promenader. Jag saknar Karro och krokofanterna och Elise och kaffe latten men vi har det bra jag och Edwin, vi kan inte klaga.

BETALA

Här har man en speciell taktik för att få alla att betala avgiften till bostadsområdet. Här hänger man ut alla som inte betalar. På skyltar placerade så att ingen ska missa anges de som inte betalat.
Jag misstänker att taktiken är effektiv.

SVENSKA AMBASSADEN I ABU DHABI

Igår hade jag en sån där där dag när man någonstans halvvägs in i dagen vill dra täcket över huvudet och sova tills nästa dag.
Det började med att både Edwin och Noah hade feber när vi vaknade. Edwin snorade och snörvlade och hade svårt att äta.
Vår plan för dagen var att skaffa pass till Edwin på ambassaden i Abu Dhabi. Då det är en och en halv timmes körning enkel väg hade Jocke tagit ledigt.
Innan vi åker ringer Jocke för att dubbelkolla att det verkligen går att göra pass under deras öppettid mellan ett och tre. Inga problem var svaret. Vi packar därför in oss själva och två sjuka barn i bilen. Att åka en så lång sträcka med Edwin är som rysk roulette. Utan förvarning kan han dra igång sirenerna och då kan han skrika så att det låter som om lungorna ska spricka. När man väl kommer fram är man redo att hoppa i närmaste sjö.

Väl framme i Abu Dhabi, klockan kvart över ett, säger de i receptionen att det inte går att göra pass idag för han som fotar måste iväg på ett möte. Ja men för f..n, vi ringde för två timmar sedan, precis innan vi satte oss i bilen och då var det inga problem att göra pass klockan ett.
Den dryga svenske killen som skulle ha fotat Edwin la sig in i diskussionen och förklarade att de ringt från UD och bett honom komma på möte. Han hade inte tid att fota Edwin utan vi skulle få köra hem och komma tillbaka en annan dag. Så blir det ibland.
Finns det något som gör mig så sjukt irriterad som detta?? Jag tror inte det.
Om man har en öppettid på två timmar och under den tiden har en arbetsuppgift för att ta hand om sina kunder, jag ser oss svenskar som kunder till svenska ambassaden, då kan man inte tacka ja till ett möte om ingen kan ta över ens arbetsuppgifter. Man kan inte anse att sin egen tid är så mycket viktigare än någon annans tid. Inte nog med att denna dryga karl inte kunde ägna några minuter åt att fota Edwin när vi ändå var där, han hade mage att skälla ut oss för att vi tyckte att det var dålig stil.
Nu får Jocke ta ledigt en till dag och så får vi åka en till sväng till Abu Dhabi och hålla tummarna för att den dryga ambassad killen inte får ett samtal som gör att han får känna sig lite viktig. Ett samtal som gör att vi ännu en gång får vända om utan att få vårt ärende uträttat.

På väg hem till Dubai ringer Mercy och berättar att hon råkat förstöra min favorit klänning.

EDWIN

Det har kommit in klagomål på att jag inte lagt upp bilder på Edwin när han tittar. Här bjuder jag nu på två bilder där han håller sina ögon öppna.

ZOO

Idag har jag hjälpt Liam med en av hans läxor, han ska göra en modell av ett zoo. Om någon undrar varför inte båda föräldrarna arbetar i Dubai, åtminstone i få familjer, då kan jag bara säga att man hinner inte. Någon måste vara hemma och göra zoo.