ÄLSKADE ABBE

Idag skulle jag och killarna ha följt med Klara och Anna till nyöppnade Max hamburgerresturang och ätit middag. Max som är från Luleå och serverar den enda anledningen att äta pommesfrites, dressingen hot creole, förtjänar så klart ett besök. Jag såg riktigt fram emot en hamburgare och det ska gudarna veta inte är ofta det händer. Denna gång ville gudarna annorlunda för samtalet från Liams skola grusade våra planer. Liam hade fått magsjuka.
Inte långt efter att vi kom hem låg även jag dubbelvikt över toan.
Så fruktansvärt ovärdig sjukdom.
Tack och lov att jag kunde anlita Mercy den här gången. Jag kan inte röra mig i sängen utan att rusa till toaletten. Jocke kommer hem och vänder först på lördag. Tack gode gud för Mercy.

Annars har vi vinkat av mamma och pappa. Vi har verkligen gjort Dubai en sista gång med dem. Brunch med hummer och champagne, heldagstur med båt, badland, stranden och mycket annat. Barnen har älskat varje sekund och jag har njutit av att ha dem här.

När de landade i Sverige möttes de av en dålig nyhet. Pappas älskade hund Abbe har sprungit bort. Han har varit borta i flera dagar. Han var ute med en av pappas kompisar och jagade när han fick korn på en älg och sprang iväg. Stackars pappa är olycklig och gör allt för att hitta honom. Jag har väntat med att berätta för barnen, hade hoppats att han skulle hitta hem. Våra barn är så vansinnigt förtjusta i denna hund. Om de målar julkort är alltid det finaste till Abbe och om mormor och morfar är på skypen är det alltid Abbe som får mest uppmärksamhet, i Luleå befinner sig alltid barnen kring Abbe för att antingen visa sina leksaker eller bara hänga. De älskar Abbe.
Jag berättade för Liam idag och tårarna steg omedelbart i ögonen. Sekunden efter var han tvungen kräkas och sedan somnade han. Jag misstänker att reaktionen kommer imorgon. Mitt hjärta brister för barnen skull, för mamma och pappas skull och för Abbes skull.
Jag håller tummar och tår för att han ska komma hem.