SKIT DAG

Idag är en sådan dag när jag har lyckats tappa bort allt. Det började i morse när jag inte hittade bilnyckeln. Sedan hittade jag inte rumsnyckeln utan fick be receptionen att låsa upp. Det hela resulterade i att vi blev sena och hamnade i trafikkaoset utanför en annan skola som precis skulle starta. Liam blev jätte sen. Inte så bra i detta land då man får Late card.
I eftermiddags när vi varit och köpt presenter och doughnuts till Liams klass till hans sista dag i morgon hittade jag inte igen parkeringslappen. Sökte och sökte och killarna ballade ur totalt innan jag hittade den. Blodsockret hos oss alla var kört i botten när vi väl kom till hotellet.

Nu börjar det verkligen gå upp för oss alla att vi ska flytta hem. Liam går sin sista dag i skolan i morgon och snart har han sin sista hockeyträning. Först tyckte han att det skulle bli mysigt att slippa skolan men nu inser han att det inte bara är läxor han slipper utan han får inte vara med och spela fotboll på rasterna, han får inte träffa Hilda och de andra i sin klass, han får inte vara med sina kompisar helt enkelt. Han är rätt ledsen över det. Många olika känslor kommer vi säkert uppleva de sista två veckorna men det känns som om vi mentalt förbereder oss, något ingen av oss riktigt gjorde när vi bodde i huset. Nu kan vi inte missa att vi faktiskt är på väg.
Shit vad jag kommer sakna detta ställe och alla våra vänner. Jag kan inte fatta det, vi kommer inte kunna kalla detta ställe hemma längre. Det känns som hemma.

HOTELL

Nu har vi bott på lägenhetshotell några dagar. Jag har kommit över första chocken. Jag kan inte säga att jag tycker att det är ett så trevligt hotell, skulle inte ge varma rekommendationer men jag har vant mig. När vi först checkade in och jag skulle börja packa upp höll jag på att börja gråta, köket stank av curry och det var både dammigt och smutsigt. Nu har jag städat och vi gillar läget.
Liam går fyra dagar till i skolan sedan ska han vara ledig i fyra veckor, först i Dubai och sedan i Sverige. Han längtar. Noah älskar sitt dagis och sina kompisar så han är glad att få fortsätta där tills vi åker. Jag har inte berättat att jag ska ta med Liam på hotellfrukost och luncher. Det behöver han inte få veta. Skönt att vara med enbart Liam, och lilleman så klart.

Jocke har inte varit med oss i Dubai sedan vi checkade in på hotellet. Inte heller kommer vi få träffa honom innan vi landar i Sverige. Det är tufft, vi saknar Jocke.
Jag har testat livet som ensamstående trebarnsmamma. Det går hyfsat men tålamodet är inte riktigt vad det borde och jag somnar ovaggad om nätterna. Idag när vi varit på Liams hockeymatch somnade alla tre killarna i bilen. Jag fick gå fem gånger till lägenheten för att få med mig sovande barn, hockeytrunk, halväten frukost, blöjor osv. Allt går men tar lite längre tid.

PÅ VÄG

Alla våra saker är nu på väg till Sverige i en fylld-till-sista-millimetern-container. Vi visste att det var på gränsen att allt skulle gå in. När det var två decimeter kvar att fylla och uppfaten fortfarande rymde massor med kartonger insåg vi alla att det kommer aldrig gå. Flytteamet valde att fylla så mycket de kunde och sedan stänga containern. Det som då var kvar på uppfarten var bla våra cyklar. Det kändes inte helt rätt att just cyklar och dykutrustning blir kvar i Dubai när kissiga madrasser från IKEA fick följa med. Det slutade med att hela containern tömdes igen och jag fick pricka för på en lista vad som skulle lämnas. Ganska mycket fick vi lämna och trots det fick de använda en lastbil som hjälp när de skulle stänga containern.
Nu bor vi två nätter på Hilton och sedan flyttar vi in på ett ICKE Dubai-style hotell. Jag och killarna kommer på i en hotell-lägenhet för att ha tillgång till tvättmaskin och kök. Billigt men inte tipp topp. Vi börjar våran avvänjning redan nu.

FLYTT

Nu är containern här för att tömma vårt hus. Det är blandade känslor. Min första tanke är att det är skönt, allt vi jobbat mot sista tiden är nu, rensa slänga, vad ryms i containern vad ska med i bagaget, försäkringar, hyrbilar osv.
När jag stannar upp lite och inser att detta innebär att vi faktiskt ska flytta kommer tårarna. Vi ska lämna detta ställe som kommit att bli vårt hem, vår vardag. Noah vet ingen annan vardag och kan inte tänka sig ett liv utan Mercy. Han tror att vi ska flytta in hos mormor och morfar. När vi pratar om vårt hus i Sverige är det huset på mormor och morfars gård han tror vi menar. Liam saknar vissa saker i Sverige men vill helst stanna kvar här. Jag vill jobba men skulle vilja göra det här. Älskar detta ställe.
Vi har nu en lista med saker vi vill hinna göra innan vi flyttar. På Liams lista finns flera punkter som handlar om mat, gå på hans favoritrestaurang och äta frukost på hans favortiställe. Noah är ganska nöjd med att gå på dagis. Båda killarna vill gärna gå på vattenland men det jag inte om jag pallar. Kyligaste månaderna är jan-feb och frågar man mig så är det lite kallt att bada en hel dag och åka runt i gångar och tunnlar utan solsken.
Jag vill hinna umgås med mina vänner.

Detta ställe kommer vi alltid bära med oss och vännerna från vår tid här kommer alltid vara våra vänner. Nu är det snart dags för oss att installera oss i Sverige och vår nya vardag. Önska oss lycka till.

GARAGE SALE

Idag var den stora dagen killarna väntat på. Idag skulle de få sälja utvalda saker på en garage sale. Liam har längtat för han gillar hela tanken med att ha en affär. Sälja saker, skriva lappar, märka och framför allt tjäna pengar.
När vi vaknade bar vi ut något bord för att överhuvudtaget få plats i huset, kartonger, säckar och allt kaos tar upp all plats. Klockan nio ringer det på dörren och Liam kommer stressad in när jag duschar. Det är massor med folk som vill börja handla. Det är alltså två familjer som kommit från andra sidan stan för att gå på vår garage sale. Två timmar innan utsatt tid kommer de.
Jag går ner och förklarar att vi inte kommer bära ut något att köpa ännu. Sanningen är att jag blir både nervös och stressad när tio pers står utanför dörren. När Fredrik, en kompis, kommer för att hjälpa mig bära ut de stora sakerna har det samlats ännu fler kring huset. Jag tar då beslutet att börja bära ut allt som ska säljas. Folk dyker ner i kartongerna med nallar och leksaker. Jag hinner inte ens ställa upp på borden. Liam säljer och har svårt att stå emot alla prutförsök. Många saker finansierar knappt kassarna de säljs i.
När klockan är elva och vår sale egentligen ska börja har de flesta som planerat att komma redan varit där och handlat. Mycket märkligt för en som är från Sverige. Man kommer i tid, på utsatt tid, inte någon timme innan eller efter. Jag kommer gärna en stund efter men inte så mycket, inte så jätte mycket. Flest kunder hade vi innan utsatt tid och sedan blev det en till rusning efter utsatt tid.

Killarna fick in några hundra och var väldigt nöjda och glada. Jag är nöjd för att våra leksaker och prylar fått nya hem och vår container har färre saker att klämma in.
Nästa garage sale vi anordnar ska vi satsa på enbart små saker, saker som kostar 10-20 kr. Det är dessa saker som säljer. Möbler hade ingen målgrupp på åtminstone vår sale.

PACKNING

Idag förbereder jag för att containern ska komma till helgen. Vi bestämde oss för att hålla nere kostnaden och ta den mindre containern, vilket betyder att jag måste gå igenom allt, alla skåp, förråd och lådor för att rensa bort allt vi kan avvara. Vår hem ser just nu ut som en soptipp. En del har jag sålt, en del har jag gett bort och en del ska säljas i en garage sale. På fredag ska jag och killarna rigga carporten med saker och killarna ska få dra på charmen, sälja ut allt till låga priser. Förhoppningsvis tycker killarna att det är roligt istället för tårarna som kom igår när vi började rensa.
Det känns i alla fall väldigt skönt att rensa. Lite som att börja om.

Mitt i kaoset insåg jag att jag är mer stressad än jag trott, har missat att dubbelkollat en väsentlig detalj. Hotellet jag bokat från söndag har hyrt ut vårt rum pga ett missförstånd. Inte heller finns några liknande, åtminstone inte till det priset. Nu är det alltså fyra dagar innan jag står på gatan med killarna.

GOTT NYTT

Nu har vi kommit några dagar in på det nya året. Killarna börjar skola och dagis idag och vi återgår till vår vardag. Min vardag kommer närmaste tiden bestå av att packa, sortera och ringa samtal. Ska försöka göra mig av med så mycket som möjligt innan vi flyttar, sälja, slänga eller ge till Mercy.
Jag måste även shoppa lite varmare kläder innan allt försvinner på rean. Insåg att senast jag uppdaterade min vintergarderob var vintern 2007/2008, vintern innan jag var gravid med Noah. Två graviditeten senare kan jag konstatera att min garderob behöver desperat uppdateras och möjligtvis byta storlek.

Killarna målar just nu teckningar och pysslar till mormor som fyller år i morgon. Noah var så söt när jag frågade vad han målade, han svarade "jag målar till mormor för jag älskar henne". Det är underbart att höra lite variation till hans annars vanliga omdömen om sina familjemedlemmar "dumskalle" och "poo poo head".

Nyår med bästa Dubai vännerna.