Idag är en sådan dag när jag har lyckats tappa bort allt. Det började i morse när jag inte hittade bilnyckeln. Sedan hittade jag inte rumsnyckeln utan fick be receptionen att låsa upp. Det hela resulterade i att vi blev sena och hamnade i trafikkaoset utanför en annan skola som precis skulle starta. Liam blev jätte sen. Inte så bra i detta land då man får Late card.
I eftermiddags när vi varit och köpt presenter och doughnuts till Liams klass till hans sista dag i morgon hittade jag inte igen parkeringslappen. Sökte och sökte och killarna ballade ur totalt innan jag hittade den. Blodsockret hos oss alla var kört i botten när vi väl kom till hotellet.
Nu börjar det verkligen gå upp för oss alla att vi ska flytta hem. Liam går sin sista dag i skolan i morgon och snart har han sin sista hockeyträning. Först tyckte han att det skulle bli mysigt att slippa skolan men nu inser han att det inte bara är läxor han slipper utan han får inte vara med och spela fotboll på rasterna, han får inte träffa Hilda och de andra i sin klass, han får inte vara med sina kompisar helt enkelt. Han är rätt ledsen över det. Många olika känslor kommer vi säkert uppleva de sista två veckorna men det känns som om vi mentalt förbereder oss, något ingen av oss riktigt gjorde när vi bodde i huset. Nu kan vi inte missa att vi faktiskt är på väg.
Shit vad jag kommer sakna detta ställe och alla våra vänner. Jag kan inte fatta det, vi kommer inte kunna kalla detta ställe hemma längre. Det känns som hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar