VARDAG

Jag minns knappt hur det är att ha en vardag men nu är den här. Snart i alla fall. I en vecka har Noah gått på dagis och vi har rutiner igen i vår familj. Rutiner kanske vi alltid har men med de stora killarna på dagis och skola vet vi vad som gäller, varje vardag. Jag gillar rutiner, killarna gillar rutiner.
Med några veckors distans till Dubai känns vår nya situation som om det kommer bli bra till slut. Jag gillar inte allt men vi kommer få det bra.
Jag älskar att ha familjen nära. Hur har vi klarat oss utan mostis, farfar och alla som alltid varit en del av vår familj? Vi gillar att ha nära till Luleå och världens bästa ställe hemma hos mormor och morfar. Vi gillar att folk använder blinkers när de kör bil. Killarna har kanske inte så hög prioritet på just den punkten men jag har det och säkerligen Jocke. Vi älskar fritids.
Vi älskar inte att klä på ett halvt fotbollslag med jackor, byxor, handskar, mössor, skor, strumpor, långärmade tröjor och allt som hör en never-ending-vinter till. Vi älskar inte heller räkningen som är på väg med posten för en ny uppsättning med vinterkläder. Den första omgången kläder (som är några veckor gammal) har redan gjort sitt i snöhögarna. Till nästa vinter ska vi definitivt lära killarna att man MÅSTE använda stjärtlapp om man ska åka på rumpan, att åka på knäna är helt förbjudet, strängt förbjudet.

Sedan saknar jag alla mina vänner. Alla mina Annor, Klara, Irina, Linda, Maria och alla vänner som alltid funnits där. Jag saknar er.

Jag har tur som har bra vänner att komma "hem" till. Tur som har någon att göra Sverige med. Tur som har någon att gå på melodifestivalen med. Kan det bli mer svenskt och kan jag göra något mer svenskt än melodifestivalen. Jag har i alla fall varit där och det var toppen. Vann rätt låt? Nej, jag tror inte det men vad gör det? Jag var där.