Just nu håller jag på och packar en weekendväska för en tripp till Mallis. Jag och Tessan ska åka iväg några dagar, utan barn, utan man, utan måsten. En bok, lite kläder för förhoppningsvis lite lugn och ett glas vin.
Jag känner att jag redan nu, mitt i packningen, startat min semester. Är man van att packa väskor åt sig själv och en massa barn är denna typ av packning semester. I vanliga fall går tid och energi åt till att räkna på antal vällingportioner som kan tänkas gå åt, sedan portionsförpacka dem, och hur många par byxor som behövs, då medräknat alla krissituationer som lätt kan uppstå med små barn, underhållning till flyget och flygplatsen, ladda dvd-spelare och nintendo, blöjor till handbagaget och resväskan, smärtstillande och vätskeersättning.
Eftersom jag varken kissar i byxorna eller kräver så mycket mer underhållning än en bok och möjligen ett inredningsmagasin är packningen en barnlek. Inte heller behöver jag tänka på att packa minimalt för att få plats med badringar och strandleksaker i resväskan. Denna gång använder jag all plats till mig och bara mig. När jag tagit fram allt jag behöver jag har fortfarande så mycket plats kvar i väskan att jag kan packa ytterligare en massa. Det är nästan så att jag vill hälla upp ett glas vin och starta semestern redan nu.
Hoppas din resa blev precis så avslappnad och skön som du föreställt dig!
SvaraRaderakram
Maria