Jag måste säga att mycket med vår flytt "hem" har blivit bättre än jag trott. Jag hade målat upp en bild som kanske var en aning mörk, betydligt mörkare än den behövt vara. Många saker funkar sämre eller tar mer tid än i Dubai men andra saker fungerar bättre.
Något som däremot funkar så mycket sämre att jag blir arg är vården. Jag blir drar-mig-själv-i-håret-arg.
För någon månad sedan, ungefär när vi landade på svensk mark, började jag ringa runt för att få en tid till Liam för en utredning. Då han är i skolåldern kan han inte komma till barnläkaren direkt utan behöver en remiss.
Jag ringer till vårdcentralen för att få en tid för att få en remiss men där bedömer man inte att han behöver vård akut så han får en tid en månad framåt i tiden.
En månad senare besöker vi läkaren som behöver ta en massa prover. Vi kommer tillbaka och tar prover och väntar på svar. Väntar och väntar. Efter lite mer än två veckor hör jag av mig till vårdcentralen och undrar hur det blir med remissen och vad provsvaren säger. Svaret blir att man själv måste ringa in till läkaren för att få svar, de hör inte av sig. De hade nog bara glömt att säga det till mig. Läkaren har telefontid 8-8:45, en riktigt, riktigt dålig tid om man har barn som börjar skola och dagis, en 8:20 och en 9:00. Jag missade tiden dagen efter jag pratat med vårdcentralen, Noah låg på golvet den morgonen. Dagen efter får jag meddelandet att läkaren gått på semester, är tillbaka om två veckor.
Vi får vänta.
Nu sitter jag och ringer runt till andra alternativ. Skiter i vårdcentraler utan tänker satsa på ett privat alternativ. Jag får för mig att det funkar lite annorlunda där. Kunden i centrum eller något liknande.
Nu ska vi bara fylla i lite papper för vi kan inte bara gå till en annan läkare, vi måste då byta husläkare.
Få se om det tar flera månader denna gång att få en remiss till en läkare som faktiskt kan hjälpa Liam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar