ERNST ÄR TOPP

Pojkarna tittade på "sommar med Ernst" i  dag. Det var första gången Liam ser denna svenska sommarproduktion. Ernst  föll lite oväntat Liam i smaken och fick omdömet "fett bra" av vår kille.

TRÖTT MAMMA

Senaste tiden har Jocke rest. Massor. Det brukar funka bra men inte när det blir mycket och länge. Min ork tar slut och jag blir trött och irriterad på barnen. Då kan det vara läge att bryta vardagen och göra något kul tillsammans istället. Idag var en sån dag. Noah fick välja och då valde han att vara hemma från dagis för att spela spel med mamma och äta glass. Sedan hämtade vi upp Liam och åkte in till stan för att se bio och äta på restaurang. Dagen toppades med godis och tunnelbana.

Killarna var så lyckliga och jag var så lycklig för att få mysa en hel dag. Vilka fantastiskt goa killar vi har. Tänk vad ofta jag glömmer det när tvätt och städ tar över. Jag behöver bli påmind, stanna upp. Speciellt när jag har som minst tid, det är då jag glömmer.

INTE FÖR MIG

Vi har en kille som har börjat våga vägra barnmat.Köttbullar går bra, korv går bra, mackor går bra, ris och pasta går bra men barnmat är för bebisar. Tack men nej tack.

FAVORIT

Jag har börjat köpa hem blommor på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Älskar att ha fina blommor hemma. Jag har en ny favorit bland blommorna man kan köpa på ICA. Skulle bara behöva en ny vas med lite rundare former. Dagg från Svenskt tenn skulle matcha dessa vackra blommor perfekt. Min kära man tycker inte att just den vasen matchar, inte några blommor i vårt hem. Inte vår plånbok heller. En vacker dag.

SKOLAVSLUTNING

Igår var den stora dagen som Liam väntat på. Skolavslutning.

Under sina år i Dubai har han aldrig fått vara med, vi har alltid flytt värmen några dagar för tidigt, hem till Sverige för att få fira midsommar.

Detta år har han övat den blomstertid nu kommer och planerat vilka kläder han ska ha på sig. 

Jag misstänker att han var nöjd med dagen. Solen sken och alla föräldrar klappade händer med tårar i ögonen. Avslutningen toppades med en tårtbuffe i klassrummet. Liam hade inte ätit någon frukost på morgonen men fyllde glatt tallriken med mängder av tårtor och bullar.

Visst kan man leva på tårta en dag, en avslutningsdag. Pizzan till lunch i parken låg orörd kvar i kartongen, men vad gör det. Nu är det sommarlov.

GRÖNAN

I helgen hade vi en fantastisk dag på Grönan. Liam har tjatat och tjatat om att få gå på Grönan och äntligen blev det ett bra tillfälle. Familjen Borg gjorde oss sällskap. Världens mysigaste dag blev det och barnen åkte karuseller och spelade på godis-hjul i åtta timmar. Vi stängde stället.

Noah och Alice hittade varandra och sprang hand i hand mellan karusellerna

Edwin testade glass för första gången

Liam och Simon testade sina gränser och åkte lite läskigare karuseller än de normalt gör

FLY

Just nu har jag en riktig Sverige dipp. Jag kan inte för mitt liv förstå vad vi gör här. Ja, jag vill jobba men är det verkligen motiverat att bo här, finns det ingen annanstans jag kan jobba?
Jag tror inte att det är meningen att man ska ha tre barn, åtminstone inte små barn, och bo i Sverige. Det är i och för sig i huvudsak jag som hatar livet här just nu men det skapar en obalans i hela familjen. Jag tror i och för sig att även Jocke undrar vad som hände, vad det så här det skulle vara.

Det som jag har svårast att acceptera är att det alltid finns mer att göra. Att-göra-listan minskar men försvinner aldrig. Vi kan aldrig sätta oss i soffan och känna att det finns inget annat att göra, vi kan sitta här med gott samvete. Det finns alltid lite tvätt, lite plock, lite städ, lite fix att göra. Alltid.
Även på dagarna då jag förväntas promenera Lidingö runt och dricka latte. Jag kunde det med Liam men med vår lille trea är det helt omöjligt. Är ingen sjuk så är det alltid något som måste fixas hemma eller samtal som måste ringas. Jag har ett träningskort på SATS som jag inte ens har hämtat ut. Det ligger och väntar på mig i receptionen.
Min identitet är mamma. Punkt.

Kommer det ett erbjudande om att flytta till Kazakstan skulle jag försöka övertala min man att flytta.

BORTA BRA MEN HEMMA BÄST

I veckan kom jag och syrran hem efter några riktigt sköna dagar utomlands. Inte mycket mer har vi fått gjort än att ligga vid poolen och läsa och sova. Någon promenad har det blivit. Då vi är som vi är i vår familj, maten i fokus, har vi satsat på att hitta riktigt bra tapas. Första kvällen gick vi på en riktig nit då vi gick på rekommendationen av reseledaren, en restaurang på hotellgatan bakom vårt hotell. De få tapasrätterna på menyn gick på ungefär 150-180 kr per rätt. Lite svettigt om man verkligen ska äta det på traditionellt spanskt vis med en massa små rätter. Med nya tips från personalen på hotellet hittade vi till slut riktigt bra tapas och sangria. Jisses vad gott det är med riktig tapas. Och jisses vad gott det är med sangria.
Det har varit så skönt att vara borta och få komma ifrån vardagen. Det är verkligen skönt att få längta efter barnen. Jag behöver veklingen komma bort ibland och känna att jag saknar min roll som mamma och jag tror att barnen behöver få sakna mig ibland. Vi tar varandra lite för givet.
Sedan är den största belöningen i världen att promenera in på gatan och man hör hur Noah börjar springa och skrika 100 meter bort MAMMMMAAAAAAAAA!!!!!! Då är det inte bara skönt att vara borta, då är det skönt att komma hem.

Sedan vi kom hem har jag legat sjuk. Nu börjar jag känna mig bättre men jag har varit sjuk som en riktig karl. Riktigt eländig. Nu hoppas jag att det är slut med det för jag har fortfarande inte packat upp min väska och tvättat kläderna. Skandal skulle min mamma säga.

Tessan med en riktig papegoj-sangria

TREVLIG RESA

Just nu håller jag på och packar en weekendväska för en tripp till Mallis. Jag och Tessan ska åka iväg några dagar, utan barn, utan man, utan måsten. En bok, lite kläder för förhoppningsvis lite lugn och ett glas vin.
Jag känner att jag redan nu, mitt i packningen, startat min semester. Är man van att packa väskor åt sig själv och en massa barn är denna typ av packning semester. I vanliga fall går tid och energi åt till att räkna på antal vällingportioner som kan tänkas gå åt, sedan portionsförpacka dem, och hur många par byxor som behövs, då medräknat alla krissituationer som lätt kan uppstå med små barn, underhållning till flyget och flygplatsen, ladda dvd-spelare och nintendo, blöjor till handbagaget och resväskan, smärtstillande och vätskeersättning.
Eftersom jag varken kissar i byxorna eller kräver så mycket mer underhållning än en bok och möjligen ett inredningsmagasin är packningen en barnlek. Inte heller behöver jag tänka på att packa minimalt för att få plats med badringar och strandleksaker i resväskan. Denna gång använder jag all plats till mig och bara mig. När jag tagit fram allt jag behöver jag har fortfarande så mycket plats kvar i väskan att jag kan packa ytterligare en massa. Det är nästan så att jag vill hälla upp ett glas vin och starta semestern redan nu.

VÅRDEN I CENTRUM

Jag måste säga att mycket med vår flytt "hem" har blivit bättre än jag trott. Jag hade målat upp en bild som kanske var en aning mörk, betydligt mörkare än den behövt vara. Många saker funkar sämre eller tar mer tid än i Dubai men andra saker fungerar bättre.

Något som däremot funkar så mycket sämre att jag blir arg är vården. Jag blir drar-mig-själv-i-håret-arg.
För någon månad sedan, ungefär när vi landade på svensk mark, började jag ringa runt för att få en tid till Liam för en utredning. Då han är i skolåldern kan han inte komma till barnläkaren direkt utan behöver en remiss.
Jag ringer till vårdcentralen för att få en tid för att få en remiss men där bedömer man inte att han behöver vård akut så han får en tid en månad framåt i tiden.
En månad senare besöker vi läkaren som behöver ta en massa prover. Vi kommer tillbaka och tar prover och väntar på svar. Väntar och väntar. Efter lite mer än två veckor hör jag av mig till vårdcentralen och undrar hur det blir med remissen och vad provsvaren säger. Svaret blir att man själv måste ringa in till läkaren för att få svar, de hör inte av sig. De hade nog bara glömt att säga det till mig. Läkaren har telefontid 8-8:45, en riktigt, riktigt dålig tid om man har barn som börjar skola och dagis, en 8:20 och en 9:00. Jag missade tiden dagen efter jag pratat med vårdcentralen, Noah låg på golvet den morgonen. Dagen efter får jag meddelandet att läkaren gått på semester, är tillbaka om två veckor.
Vi får vänta.

Nu sitter jag och ringer runt till andra alternativ. Skiter i vårdcentraler utan tänker satsa på ett privat alternativ. Jag får för mig att det funkar lite annorlunda där. Kunden i centrum eller något liknande.
Nu ska vi bara fylla i lite papper för vi kan inte bara gå till en annan läkare, vi måste då byta husläkare.

Få se om det tar flera månader denna gång att få en remiss till en läkare som faktiskt kan hjälpa Liam.

LIVETS SMÅ

Vissa saker är bara så bra i svenska vardagen. Som tex när ett nummer av Buffé kommer i brevlådan.

STOR KILLE

Att lära sig äta själv innebär visst merjobb för mamma.

METROPOLEN

Nu har vi kommit hem efter en jätte mysig helg i Rödeby. Vi har träffat våra vänner från Dubai, familjen Ottosson. Det är fantastiskt vad snabbt det går för barnen att hitta tillbaka till varandra, trots att de inte setts på länge. De har inte hållit kontakten via varken facebook eller mail, inte ens ett litet telefonsamtal. Ändå tog det en minut så tog de vid där de slutade sist. Det är underbart med nära vänner.
Jag är glad att få in en del av Dubai i mitt liv i Sverige. Vi har spenderat en så stor och viktig del av våra liv i Dubai och nu känns det så långt borta när vi är inne i vår vardag i Sverige. Det är även roligt att se hur våra vänner från Dubai lever här i Sverige. När man bor i Dubai bor alla i ungefär likadana hus och eftersom alla bor tillfälligt har även alla ungefär likadana möbler från IKEA, möbler som är lätta att sälja när man flyttar hem. Det är lite större skillnader nu mellan våra liv när vi bor i Sverige. Fantastiskt roligt att se hur alla lever i sina "riktiga" liv.
Stort tack Malin, Tommy, Isac och Noah för en jätte mysig helg. Jag hoppas vi ses väldigt snart i Stockholm.

På vägen hem körde vi genom glasriket. Som tur var känner min man lite dåligt samvete för att han varit borta en hel del sista tiden. Detta gjorde att han inte bara gick med på att gå runt med tre uttråkade barn när jag gick bland hyllor av glas, han kommenterade inte ens när han skulle betala och insåg att det bland annat låg jultomtar i shoppingbagen.

VÄLJ TONFISK NÄSTA GÅNG

I morse var det Jamie Oliver på tv. Han gick till den lokala fiskhandlaren och köpte färsk nykokt hummer. Det finns knappt något som är godare än riktigt bra skaldjur. Denna delikatess valde Jamie att skära i bitar och lägga i en trekantsmacka med sallad och majonäs. Jag är ledsen Jamie, gillade dig förr men nu vet jag inte längre. Jag borde ha viss förståelse. Du är trots allt engelsman. Men Man kan inte lägga färsk hummer i en trekantsmacka. Det går inte. Det finns säkert någon liten paragraf om att det är förbjudet. I annat fall borde det finnas. Även i England.

LÄNGE SEDAN SIST

Min kropp och fysik skulle vid en hälsokontroll ge mig en direktbiljett till rehab. Så dåligt skick som jag är i just nu fysiskt, så dåligt hoppas jag det aldrig blir igen. Inte ens när jag står 75 år gammal och väntar på färdtjänsten.
Det har inte riktigt varit läge att ta tag i situationen. Men igår hände det. Med min nyvunna energi tog jag mig äntligen förbi alla hinder som låg i vägen för mig och en första löptur. Jag trotsade vetskapen om att mina ben är både genomskinligt bleka och orakade. Jag letade upp träningskläderna som var placerat på ett inte-meningen-att-bli-hittade ställe. Alla hinder tog jag mig förbi och snörde på mig löpskorna.
Jag misstänker att min kropp sökte febrilt i långtidsminnet efter dessa ovana rörelser. Jag misstänker också att minnena av att springa var så långt inbäddade att det var omöjligt att hitta. Varje steg var tungt, ovant motigt och släpigt. Mina fem kilometer kändes mer som fem mil. Hela kroppen känns idag som om jag körts fram och tillbaka i en mangel.
Men nu har jag eliminerat några hinder till nästa gång energin knackar på. Skorna står på hyllan och kläderna är nytvättade. Jag kan inte lova att jag ska springa fem gånger i veckan. Orken att springa är starkt förknippat med sömn och trötthet. Just sömn är inget jag får i överflöd så jag kan inte lova något, kan inte lova att jag ska springa maran. Däremot kan jag lova att jag var nöjd igår och ska försöka ta mig iväg så snart jag kan, bryta nedbrytningen av min kropp och muskler.
Det är dags nu!

VÅR

Det är något speciellt med våren. Förutom lukterna och de första riktigt varma solstrålarna så får man energi. Alla verkar få energi. Människor som man tidigare inte sett under de kalla månaderna börjar synas och hälsar och pratar glatt. Barnen har helt plötsligt massor med kompisar på gatan. Tidigare fick vi begränsa användandet av tv-spel, nu försöker vi locka in dem med detsamma.
Maten smakar gott bara den nuddat grillen, och hela dagen blir fulländad om den intas med ett glas vin i solen. Man stänger dörren in till stöket inomhus o h helt plötsligt försvinner även alla måsten. Ja, jag kan inte säga det nog med gånger. jag älskar våren.

HUS HUS HUS

Detta med att sälja och köpa hus äter verkligen tid. Jag var orolig för att jag skulle ha tråkigt här hemma som mammaledig då inga kompisar är hemma samtidigt. Jag oroade mig för att vara tvungen att börja hänga på öppna förskolan eller någon lekpark för att lära känna någon som är hemma om dagarna, någon att ta en kaffe eller promenad med. Jag hatar allt vad lekparker och öppna förskolan heter så detta har varit lite ångestladdat för mig. Jag inser att jag inte behövt oroa mig. Jag hinner inte dricka kaffe eller ta en promenad, än mindre hänga på öppna förskolan eller någon lekpark. Istället pratar jag med mäklare, fotografer, besiktningsmän, hantverkare eller annan som har med hus att göra.
Så enkelt det löste sig.

Min kära man däremot önskar nog att jag haft mer tid för både kaffe och promenader med andra vuxna människor. Diskussioner om livets stora och små problem och funderingar har han nu ensamrätt på. Någon jag inte alltid tror att han uppskattar.

Idag har vi haft en slags VIP-visning på huset. Vi har inte ens lagt ut bilderna på hemnet och ändå är det en familj som är så intresserade att de inte kan vänta en vecka på den officiella visningen. Jag börjar tro att detta är en ny trend, att man ska se huset innan visningen och hinna köpa innan. Ofta ser man på hemmet att hus blivit bortplockade innan visning och jag tror att detta är anledningen. Vi hade bestämt oss för att inte ha VIP-visning men det var svårt att stå emot när mäklaren säger att han tror att de kan ha en köpare. Nåja, vi får se vad som händer men planen är att den riktiga visningen är nästa helg. Innan dess kommer jag vara svår att nå.

Nedan är några bilder från Gadelius som ska läggas ut i veckan.

VISNING

Idag har en fotograf varit och fotat vårt hus inför försäljning. I dagar har jag och Jocke plockat och städat. Vi har fortfarande haft kartonger som inte varit uppackade och vi har haft en hel del saker som inte haft något ställe att bo på, alltså legat synligt. För några dagar sedan sorterades allt och placerades fint på rätt plats. Igår och idag har vi kört med en annan taktik, Ullis taktiken enligt Jocke. Den går ut på att man öppnar ett skåp, trycker in och stänger snabbt. På visningen hoppas vi att ingen får för sig att öppna några skåp, åtminstone inte utan hjälm, risken är annars att vi blir stämda.

Av mäklaren har vi fått order att plocka bort alla små saker och rensa så mycket vi kan. Alla spår av barnen ska alltså bort, kulörta leksaker i plast är förbjudet. I Noahs rum får det finnas leksaker och där behöver inte heller allt ligga i räta linjer. Vi får dock inte glömma att stryka och puffa kuddarna ens i Noahs rum. Vi ska med största sannolikhet sälja till en barnfamilj men vi ska inte visa ett spår efter våra barn. Förutom i Lekrummet så klart.
Nu sitter jag i vårt undanplockade hem och måste säga att det är riktigt trevligt. Inte en enda Wii kontroll i sikte, inte heller barnstolar eller skötbord. Så mycket större huset blev.

SHOPPING

Nu har Jocke inte varit hemma på snart en vecka. Är man inte hemma får man inte vara med och bestämma. Om barnen ska ha kläder får mamma bestämma. Det är risk att det inte blir blått.

HIPP HIPP HURRA

Igår hade vi födelsedagskalas. En förväntansfull Liam fyllde äntligen åtta. Som vanligt i vår familj får man önska sig upplägget på din dag. När det gäller Liam känner jag mig alltid nervös för han har väldigt specifika önskemål, inget får lämnas åt slumpen. Jag har blivit påmind om vad frukostbrickan ska innehålla, en tradition som absolut inte får brytas. Sedan var det hemlagad sushi som var önskemålet och en tårta med cocos från ICA kvantum. Det senaste hade jag ingen aning om vad han pratade om så vi fick gemensamt åka och köpa tårtan för att det inte skulle bli fel.
Tack och lov har vi en sushi expert i familjen, moster Tessan gör världens bästa sushi. Jag fick göra riset, som i och för sig var det enda under hela dagen som kritiserades. Annars var det en bra dag och en lycklig kille somnade med sina presenter. En stor kille och en stor dag.

HUS

Vi har köpt hus. Vi köpte det.
Mina tankar just nu är ganska enkelspåriga, golv, tapeter, stolar, köksluckor och annat som rör en flytt, en flytt på lång sikt. Var därför snäll och försök inte prata med mig om annat, jag kommer inte kunna svara.
Visst passar ekstolar till vårt svarta bord. Visst gör det?

VÅREN ÄR INSTÄLLD

Dagens stora rubrik på Aftonbladet är nu att våren är inställd, hela april kommer vara kall. Just våren är vad vi saknat i Dubai. Vi vill väldigt ogärna bli snuvade på våren. Snälla Pohlman, en liten tussilago kan du väl skänka oss, en liten en? Behöver det.

YTTERKLÄDER

Det känns som om mitt problem
med killarnas ytterkläder varierar från dag till dag, är det inte hål så är det....

NYTT HUS?

Vi budar på ett hus. Jag har redan bestämt mig, vi ska köpa det. Nu går jag som på nålar för allt går så sakta. Vår bankman (kvinna) har så klart bytt avdelning och den nya vi har blivit rekommenderad till verkar vara på kurs. Så nu verkar våran framtid ligga i en mailbox till en för oss okänd människa. Inte helt optimalt. Jocke har fått order att gå in på kontoret och kräva en ny bankman (eller kvinna) som kan ta tag i detta OMG för idag ska affären stängas. Shit vad stressig och oändligt jobbigt att vänta.

NYA KLÄDER

Barnens utekläder är håliga och nötta. Undrar varför.

VARDAG

Jag minns knappt hur det är att ha en vardag men nu är den här. Snart i alla fall. I en vecka har Noah gått på dagis och vi har rutiner igen i vår familj. Rutiner kanske vi alltid har men med de stora killarna på dagis och skola vet vi vad som gäller, varje vardag. Jag gillar rutiner, killarna gillar rutiner.
Med några veckors distans till Dubai känns vår nya situation som om det kommer bli bra till slut. Jag gillar inte allt men vi kommer få det bra.
Jag älskar att ha familjen nära. Hur har vi klarat oss utan mostis, farfar och alla som alltid varit en del av vår familj? Vi gillar att ha nära till Luleå och världens bästa ställe hemma hos mormor och morfar. Vi gillar att folk använder blinkers när de kör bil. Killarna har kanske inte så hög prioritet på just den punkten men jag har det och säkerligen Jocke. Vi älskar fritids.
Vi älskar inte att klä på ett halvt fotbollslag med jackor, byxor, handskar, mössor, skor, strumpor, långärmade tröjor och allt som hör en never-ending-vinter till. Vi älskar inte heller räkningen som är på väg med posten för en ny uppsättning med vinterkläder. Den första omgången kläder (som är några veckor gammal) har redan gjort sitt i snöhögarna. Till nästa vinter ska vi definitivt lära killarna att man MÅSTE använda stjärtlapp om man ska åka på rumpan, att åka på knäna är helt förbjudet, strängt förbjudet.

Sedan saknar jag alla mina vänner. Alla mina Annor, Klara, Irina, Linda, Maria och alla vänner som alltid funnits där. Jag saknar er.

Jag har tur som har bra vänner att komma "hem" till. Tur som har någon att göra Sverige med. Tur som har någon att gå på melodifestivalen med. Kan det bli mer svenskt och kan jag göra något mer svenskt än melodifestivalen. Jag har i alla fall varit där och det var toppen. Vann rätt låt? Nej, jag tror inte det men vad gör det? Jag var där.

MATKOMFORT

Nu har vi fått vår andra leverans av matkomfort. En låda mat kommer levererad till dörren med små burkar med färdiga såser, soppredningar, förpackningar med kalv, kyckling och kolja och massor med grönsaker. Variationen är stor och inga halvfabrikat, inte ens buljongen. Allt lagas. Vi hjälps åt, matkomfort och vi. I love.

STOCKHOLM

Nu är det sista timmarna som vi lever i en tillfällig lösning, åtminstone för nu. Imorgon kommer containern med möbler, leksaker, gåstol, allt som vi är vana att ha kring oss i vår vardag. Jisses vad skönt det ska bli.

Imorgon börjar även Liam skolan efter en månad utan kompisar. Tiden hos mormor och morfar var fantastisk men annars har det varit tråkigt. Noahs dagisstart har blivit lite försenat men vi hoppas, hoppas, hoppas att även han får börja snart. Vi längtar alla efter den dagen som båda killarna blir sysselsatta, underhållna och uppfostrade av andra på dagarna. Vi längtar mycket.

En promenad i väder som andas vår. Dropp från taken och solglasögon på näsan.

LULEÅ

Jag och killarna är på väg till stan för att köpa lördagsgodis. Mamma påpekar att jag kanske borde byta byxor, mjukisarna har både knän och snor. Lite snor är inget, så länge jag inte har en hel spya eller ränder av bajs på mina byxor anser jag mig själv som ren. Mascara och tandborstning, sen är jag klar.
Mamma såg nöjd ut när vi väl var på väg ut genom dörren. Hon såg lika nöjd ut över att få lite tyst i huset som att slippa synas med mig. När hände det, när började hon skämmas mer för mig än jag för henne? Jag minns hur de fick order om att parkera flera kvarter bort för att mina kompisar inte skulle se vår fula bil. Nu vill inte gärna mamma synas tillsammans med mina snoriga byxor.

BIO

Jag är tvungen lägga upp två bilder som jag stulit av Klara http://familjenmars.blogg.se
Det är bilder från när vi var på bio med Hugo, alla tre killarna fick följa, även Edwin. Våra killar var hängiga plus att Hugo var hängig så vi passade på och gick på bio för att slippa tristessen hemma i några timmar.
Vi hade hela salongen för oss själva så det var toppen.

VI SAKNAR JOCKE

Sista natten i Dubai

Våra sista veckor här i Dubai har verkligen inte blivit som jag hade planerat. Vi skulle ha ett bra avslut, träffa våra vänner, äta mysiga luncher, bada i poolen, koppla av. Så har det inte blivit. Istället har vi haft sjukstuga här. Först blev Noah riktigt risig med feber i fem dagar. Efter en kur med antibiotika har han nu blivit bättre, även om han inte är helt återställd. Istället har nu Edwin kroknat och även han går på antibiotika.
Så istället för att komma hem till Sverige välmående med en lätt solbränna och harmoniska barn kommer vi nu hem genomskinligt bleka och hålögda, långt ifrån harmoniska. Tack och lov så möter Jocke upp oss på flygplatsen och får skapa lite stabilitet i vår familj. Tack och lov för Jocke. Äntligen!!!

Det är lång tid att vara ifrån varandra och det ska bli så fantastiskt skönt att få komma ikapp och bli en familj igen. Om lite mer än två veckor kommer vår container till Sverige och då får vi även ett hem. Det är jobbigt att flytta. Minst sagt.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, sedan är det inte länge tills vi får träffa Jocke och äta spagetti och köttfärssås istället för snabbmat som det har blivit en hel del av här på hotellet. Med ett kök som luktar curry så fort man slår på plattorna och en servis bestående av ett högt och smalt glas, ett lågt och brett glas, två koppar, en med och en utan öra, några tallrikar och några bestick, så är det inte så inspirerande att laga mat. Barnen tycker det roligaste med att äta min mat här på hotellet är de gånger de får gå ner och fråga om ketchup i restaurangen, som för övrigt stänger tre på dagen.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men det ska bli skönt att få sätta sig på planet. Jag kommer fälla många tårar över att lämna detta ställe men just nu är jag redo. Jag är redo för att bli en familj i Sverige. Dessa veckor har varit bra för mig och även för killarna. Ingen av oss ville lämna Dubai och vi har haft svårt att ta in det faktumet vi står inför. Nu är vi redo och alla längtar tills vi står i kylan i Sverige. Vi längtar efter Jocke!!!

Drickyoughurten som jag köpte hem var gjord på kamelmjölk. Hade jag tittat hade jag kanske anat det av namnet "camelicious"

KALAS KNAS

En sak jag inte kommer sakna med Dubais är kalasen, gå på kalas och anordna kalas. De kalas som anordnas är ofta väldigt högljudda och intensiva. Sällan anordnas kalas hemma utan man har kalas på något ställe och köper ett koncept där lekledare, mat, aktivitet, partypåse osv ingår. Ungefär som ett kalas på ett svenskt lekland men här adderar vi högljudda lekar och lekledare. Kalasen kan ha en aktivitet som är allt från skidåkning till keramik målning.
Efter kalaset får man ofta med sig en partypåse som i många fall innehåller saker till ett högre värde än det man själv tog med till kalasbarnet.

Jag vill inte säga att vi svenskar är bättre på att anordna kalas men som vuxen måste jag säga att jag föredrar de svenska kalasen, och då tänker jag både ur kostnadssynpunkt och att faktiskt vara med.

Noah var igår på ett kalas hos en av tjejerna på dagis. Ett kalas i parken till deras lägenhetshus. Skönt kände jag, inte något galet kalas där man får ont i huvudet efter tio minuter.
Nu hade så klart föräldrarna hyrt in både lekledare och personal som fixade sockervadd och liknande. Noah var på väg in på sin tredje sockervadd när han blev stoppad. När barnen gick fick de varsin angry bird klocka och ett angry bird mjukisdjur. Definitivt till ett högre pris än presenten Noah hade med sig.

När Liam och Noah fyller år i framtiden ska jag med glädje bjuda på kanelbullar och saft, kanske några köpes kakor till det och i slutet en fiskdamm. Kanske någon korv för att slippa värsta sockertopparna. Sedan klart. Det är något att längta efter.

ÄNTLIGEN..

... tar jag mig tid att uppdatera bilder från kameran. Det funkar fortfarande inte med bildhanteringen men jag testar ändå. Nu lägger jag upp allt möjligt, allt på samma gång.

Lakes, där vi bott i ett och ett halvt år

Killarna Falk, världens gulligaste killar

På båttur med mormor och morfar. När vi gick iland på en strand blev vi förföljda av en åsna. Jag fick till slut gå ut i vattnet för att slippa ha honom ett steg efter mig. En annan kvinna på stranden hade svårare att bli av med åsnan. Det slutade med att han började tugga på hennes väska.

Trots att det finns fiskar i vattnet, t.o.m. hajar, hoppade till slut båda killarna i  vattnet från båten. Djupt var det.

Världens bästa moffa

Liam med några av kompisarna på sin skola. Alla barnen i lika kläder. Jag älskar skolkläder. Aldrig bråk på morgonen om kläder, inget tjat om att få "senaste" kläderna. Älskar skolkläder.

Kusinerna Sigrid och Selma

Burj Khalifa

Jultomten kom till oss några dagar innan julafton eftersom vi skulle iväg på hotell. Stackars tomten kan ju inte springa runt och söka oss på hotellet.

I väntan på julfirande på hotellet

Noah och kompisen Sonja

En dag vid poolen

Patrik och Liam

Noah, Sonja, Ester, Liam

Vår lille

Noahs bästis på dagis, Kosuke

Noah har kalas på ceramic cafe

En dag på stranden. Man skulle kunna tro av Liams kläder att döma att det var en kall dag på stranden men det var i alla fall 25 grader.